Vintern är så smått på väg att ta slut, det blir ljusare och den tidiga kvällen efter jobbet börjar kännas mindre kravfylld och spirar av skira löften att man faktiskt vill spendera lite tid på att ta en promenad hem i kvällssolen - några minuter för sig själv. Och då kommer shoppinglusten tillbaka! Med stor kraft, särskilt sedan jag med berått mod en fredag eftermiddag unnade mig att gå in i en affär. Jag valde Desigual på gågatan och visste att jag kunde råka illa ut, jag hade ju noga studerat deras katalog. Och då tog jag inte ens rulltrappan till den övre våningen. Men det räckte och blev över för vad hittade jag längst in i affären - jo, jeansavdelningen! Jag har ju tidigare delgett min fascination för slitna jeans och klänningar och här var de kombinerade i ett tillsammans med ballongkjolsfluff och med jeans och pastell lappat ihop i till en härlig vintagekänsla. För att inte tala om hur användbart detta underbara plagg skulle vara, med strumpbyxor och converse nu och med bruna ben och jesussandaler till sommaren. Mer bohochick går knappt att bli.
Det som är oroande är att detta var över en vecka sedan och jag kan inte släppa tanken på den. Fast världen rämnar i Japan och hela byar spolas bort går jag och tänker på en liten löjlig klänning. Och kohandlar med mig själv - jag har ju redan bokat resan till London... Å, andra sidan kan jag köpa den där och bara hålla tummarna för att den finns kvar. Troligt! Och jag fyller inte år snart och har ingen speciell anledning att få den i present. Kanske om någon annan skulle köpa den av en händelse och jag sedan kan köpa loss den om några månader? Men det skulle ju faktiskt vara fusk, eller? Det är förmodligen konsekvenser jag får ta. Jag har inte ens kollat upp Desigual för att se om de har någon uppförandekod och vad de har för miljöpolicy. Jag vet bara att klänningen är som gjord för mig och borde hänga i min garderob och på min kropp med jämna mellanrum.
Fast det är faktiskt den första abstinens jag känner. Jag har hittills hållt mig till mina regler till punkt och pricka. Ett par skidbyxor har jag köpt, men det har jag inte haft på tio år då jag har lånat från min familj. Nu skulle vi ha dem samtidigt och jag var mycket glad för mitt köp när termometern kröp under -30 - gradersstrecket under sportlovet. Självklart valde jag praktisk svart färg så att jag ska kunna ha dem i minst tio år. För första gången i mitt liv har jag känt att jag inte vet vilket utbud som finns på H&M för tillfället. Jag har också känt hur det känns att frivilligt välja bort att gå en tur på stan till förmån för att göra något annat.
Det jag har kvar är att donera pengar för februari månad där letar efter en bra organisation som jobbar för att minska det onödiga dödandet av hajar för deras fenors skull. Några tips?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar