Det börjar dra ihop sig till tre lyckade månader vilket betyder att jag ska ha gjort tre donationer á 500 kronor. Och det har jag nu gjort även om jag effektiviserade lite och skänkte februaripotten nu i mars. Vilka blev då de lyckliga mottagarna?
Jag har som bekant för de flesta en stor fascination för hajar och sedan jag såg filmen "Sharkwater" om den meningslösa hajfensindustrin har jag känt att det har varit en stark önskan att på något vis stödja arbetet för att bevara hajarna. De är viktigta, även om de väcker hemska känslor hos många. Utan dem skulle vi till exempel få en ännu snabbare global uppvärmning eftersom det skulle ätas upp en större mängd växtplankton än idag när hajarna jagar och äter de som normalt sätter i sig växterplankton. De fångar som andra växter upp koldioxid och den processen skulle vi då gå miste om.
Hur som helst tog "Sharwater" emot pengar i form av gåvor så de fick min 500-lapp för februari. Dagen efter fick jag reda på att hammarhajen nu klassas som utrotningshotad. Bland annat på grund av dess ryggfenor som används i soppa. Ofattbart!!!
Min andra donation går till Röda Korset och jordbävnginsoffren i Japan, med löfte om att aprilpotten kommer att tillfalla "Läkare utan gränser" som bland annat finns på plats i Libyen.
Mitt nya liv har fått nånga bra effekter även på andra saker än bara klädinköpen. Tänkte för skojs skull och min egen motivation göra en lista:
Jag köper mer rättvisemärkt och ekologiskt
Jag tar buss istället för bil om jag inte vill cykla
Jag har inte kompensationsköpt någon inredning eller andra små vårsaker
Jag har återigen börjat handla allt smink och krämer på Body Shop
Jag återvinner mer
Jag försöker att måla naglarna mindre ofta (nagellack kan ju inte vara bra för naturen)
Jag har sagt upp onödiga reklamutskick
Jag planerar att upptäcka Vaksala torg arla lördagmorgnar
Jag funderar på att börja ge blod
Jag tänker efter på ett helt annat sätt än förut och är mer kräsen med att välja inköpsställe och material beroende på hur och var det produceras. Jag kämpar med att slå ned den omedelbara behovstillfredsställelsen. Istället tvingar jag mig att gå hem och tänka om jag verkligen behöver det jag vill ha och om det skulle göra mig lyckligare. Oftast är svaret nej. Faktiskt känner jag inte att det lilla jag har gjort hittills på något sätt har inkräktat på min identitet eller att jag gett avkall på det jag tycker om. Jag saknar det väldigt mycket mindre än jag trodde. Så full fart framåt mot juni och sommaren!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar