Jag minns med glädje hur det var att ha katt. Särskilt min lilla skyddsling med det gulliga namnet Elliot the Cat som alltid kommer att ha en speciell plats i mitt hjärta. Han var lite ängslig samtidigt som han var oerhört egensinnig och inte så lite lömsk. Vann man hans hjärta kunde man skatta sig lycklig, men man fick minsann kämpa för att komma så långt. Som den goda ägare jag var såg jag till att han skulle hålla sig så smärt som möjligt för en innekatt och jag köpte små lena leksaksmöss åt honom. (Säkert var de gjorda av riktig kaninpäls, hur kunde jag inte fatta det?)
Han blev i alla fall alltid glad när jag kom hem med dessa möss och kunde hålla igång ett bra tag med att jaga och kasta runt med dem. Några dagar senare var detta inte längre aktuellt och musen verkade vara "dödad" för inget jag gjorde med den kunde få honom att släppa loss. Jag har hela tiden tyckt att jag var något smartare än min käre kattkompanjon men är inte längre säker på det...
Samma tendens som Elliot hade, har jag ju själv när det gäller kläder. Jag älskar dem ett tag, vissa längre - andra kortare tid för att sedan förkasta dem. Det kan bero på färgen, passformen (trots att min egen inte har förändrats nämnvärt) eller bara ett ointresse. Jag borde vara smartare än så och det måste finnas en väg att komma runt dessa känslor. De borde kunna bytas ut mot annat. Till exempel ren intelligens för om man vet (som jag ju gör) hur en produktionsprocess går till och vad som ligger bakom är det logiska att göra att konsumera så lite nyproducerat som möjligt. Och ändå är det så svårt - för varför ska jag avstå från det, när alla andra "får" göra det och inte bryr sig. Så mycket lättare att blunda och köra på och så mycket svårare att tänka, känna, läsa på.
Fast jag vill kunna säga till min dotter och hennes barn att jag inte var en av de som gjorde precis som alla andra bara för att det var enkelt. Att jag faktiskt tänkte och använde mitt eget förnuft. Därför måste det lyckas att vända det här skeppet där min lycka (av mig eller andra?) identifieras med hur snygg jag känner mig.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar