Min utmaning är att inte handla kläder på sex månader. I potten ligger en resa till London i sommar! Reglerna är: Inga nya klädinköp förrän i London! Laga och ändra om jag vill uppdatera garderoben. Gärna låna och byta kläder med andra. Tillåten shoppingdos: max ett plagg/accessoar i månaden second-hand. Kompletteringsköp i nödfall (t.ex. strumpbyxor). 500 kronor skänks till välgörande ändamål efter lyckad månad!
tisdag 1 februari 2011
Miserabel Misérable?
Var är audition till Les Misérables? Eller Oliver Twist? Så tänkte jag när jag smet ut genom dörren imorse. Att vara musikalartist har i och för sig alltid varit en av mina drömmar så det vore väl i och för sig inte så dumt. Sanningen är att jag har fortsatt min bana i rätt stil och mycket för saks skull klätt mig i omsydda byxor som numer agerar shorts.
Med tanke på vädret och cykelturen kändes kängor till helt rätt, men förmodligen kommer mitt nygamla förvärv att användas mer när våren kommer och man kan ha pumps, blus och kofta till. Alltså lite mer sekreterare än gammaldags ficktjuv. Hur som helst var de mycket bekväma och fyllde sitt syfte hela härliga dagen. Så det går ju jättebra det här! Eller?
Om man så att säga "fryser" sin stil nu, är det så man då måste se ut i överskådlig framtid? Tänk om man blir någon annan eller vill signalera något nytt med sina kläder? Eller om man helt enkelt börjar se äldre ut och inte längre kan klara av att med lätthet sno på sig sina Converse (men det kan man väl aldrig bli för gammal för?) En klaustrofobisk tanke. Och skulle det nu så vara - är det smartaste valet av outfit en från förra sekelskiftet???
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar